De 7 framröstade motionerna är nu presenterade och de motioner som överlämnas till politikerna är:

Energi:
Motion 304: Nya ägardirektiv till Vattenfall

Ekonomi:
Motion 303: Förändra reglerna för AP-fonderna

Infrastruktur:
Motion 306: Miljövänliga transporter ska vara de mest attraktiva -även prismässigt

Konsumtion, mat och livsstil:
Motion 182: Gör offentlig konsumtion och upphandling klimatsmart

Påverkan, metoder:
Motion 165: Utbildning för hållbar utveckling

Politik 1 – nationellt och internationellt:
Motion 173: Genomför Klimatberedningens förslag

Politik 2 – spec klimatpolitik/växthusgaser:
Motion 220: Halvera Sveriges klimatpåverkan under nästa mandatperiod

PDF för nedladdning: De 7 motionerna
Här hittar du också de de 35 motionerna som gick vidare till omröstning i första omgången.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 46, 70 & 96:

MOTION 320: Nettoavräkning för egenproducerad el och uppmuntran till andelsägande.

Det har de senaste 10 åren pågått en revolution inom solcellsteknologin som inneburit att solceller blivit effektivare men framförallt betydligt billigare. Och den utvecklingen ser ut att fortsätta vilket gör att vi i Sverige har möjlighet att producera en betydande mängd el från solen idag. Men här är Sverige ett u-land, nästan sämst i EU vilket inte beror på något annat än dålig politik. I Tyskland installerades under 2012 sju gånger mer solel per dag än vi gjorde i Sverige på hela året! Och solinstrålningen i Sverige är nästan lika hög. Men om man som villa- eller radhusägare idag installerar solceller så får man inte lika mycket betalt för den el man levererar ut på nätet som den man köper av elbolaget. Och eftersom solelen genereras som mest när man som privatperson behöver den som minst så innebär dagens system att den klimatmedvetne radhusägaren i praktiken levererar billig el till elintensiv industri och ökar vinsterna för elbolagen. Detta är lika orimligt som enkelt att åtgärda. Numera är de som producerar egen el med solceller eller små vindkraftverk på sina fastigheter och flertalet av nätbolagen som får ta hand om eventuella överskott som matas ut på elnätet, överens om att verklig nettomätning bör införas. Nettomätning innebär att elmätaren går baklänges när el matas ut på elnätet från en solcellsanläggning eller ett vindkraftverk, om storleken är högst 45 kW, och den totala produktionen per år inte är större än den egna förbrukningen.

Efter flera utredningar om nettodebitering har det nu lagts fram ett förslag om skattereduktion för de som bl.a. installerar solpaneler på taket av sitt hus. Reglerna är emellertid skrivna på ett sådant sätt att endast de med egen fastighet har möjlighet att utnyttja skattereduktionen. Detta är ett demokratiskt problem då det finns många som bor i lägenheter eller andra boendeformer som även de vill vara med och bidra till den omställning vi nu är på väg att genomföra. Att subventioner i första hand riktar sig till kapitalstarka individer som bor i villa eller annan egenägd fastighet är inte i linje med social hållbarhet.

Även unga, gamla och utrikesfödda som till större del bor i andra bostäder bör få en uppmuntran att vara med och investera för framtiden. För att möjliggöra detta krävs en översyn av förslaget så att bl.a. andelsägande accepteras och att investeringar i mikroproduktion av el på annans fastighet räknas med statsstödet. När alla får vara med och investerar i solceller som utnyttjar den energi solen strålar mot oss nästan varje dag, desto mindre beroende gör vi oss av fossil energi!

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att förslaget för nettodebitering av privat produktion av förnybar energi bör omarbetas så att det innebär verklig nettodebitering på årsbasis samt inkluderar andelsägande i flerbostadshus. Förslaget bör införas skyndsamt och inte försenas av ytterligare utredningar. På detta sätt kan vanliga människor uppmuntras att vara en del i omställningen till ett förnybart energisystem.

Författare: Affe Gustafsson, Christian Gertsen, Johanna Lakso och Tore Wizelius

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 113 och 135:

MOTION 315: Genomför Staffan Laestadius omställningsprogram.
Vi vill att Klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda:

1. att Sveriges politiska partier offentligt bör deklarera vilken inställning de har till det omställningsprogram som beskrivs i boken ”Klimatet och välfärden: Mot en ny svensk modell”

2. att Sveriges riksdag snarast bör deklarera att man vill påbörja det omställningsprogram som beskrivs i boken ”Klimatet och välfärden: Mot en ny svensk modell” med den långsiktiga ambitionen att genomföra det i sina huvuddrag

3. att professor Laestadius bör knytas som expert till genomförandet av det av omställningsprogram som han utformat

De internationella förhandlingarna i klimatfrågan misslyckas ständigt. När den senaste rapporten från FN:s klimatpanel skulle sammanfattas ändrades i slutbearbetningen formuleringar som kunde vara kontroversiella för vissa länder. Det har att göra med att många länder fäster större vikt vid vad de anser gynna landets kortsiktiga ekonomiska utveckling än den vikt de fäster vid de långsiktiga konsekvenserna av klimatförändringarna. I en sådan situation behövs nytänkande för att hantera klimatfrågan. Det som skulle kunna fungera bättre än de internationella förhandlingarna är om ett eller ett fåtal länder går före i en omställningsprocess som kan inspirera andra länder till en liknande omställning. Sådana förslag brukar dock vanligen avfärdas. Standardargumenten är att landets ekonomiska utveckling skulle försämras och att ett enskilt lands minskande utsläpp har så liten effekt på de totala utsläppen i världen.

I Sverige har vi en privilegierad situation när det gäller att bli ett föregångsland på klimatområdet genom att Staffan Laestadius, professor i industriell utveckling vid KTH, publicerat boken ”Klimatet och välfärden: Mot en ny svensk modell”. Laestadius granskar de ovan nämnda invändningarna avseende ett enskilt lands förutsättningar att gå före i en omställning i klimatvänlig riktning och argumenterar för att hindren för en sådan omställning är överdrivna. Han lägger också fram konkreta förslag hur Sverige skulle kunna bli ett land som genomför en omfattande omställning för att kraftigt minska Sveriges utsläpp av växthusgaser. Laestadius tar även upp hur ett samarbete mellan många politiska partier skulle kunna gynna genomförandet av hans förslag till omställningsprocess.

Politikernas uppgift blir att skapa förutsättningar som gör det möjligt att ta sig ur nuvarande inlåsningar som idag förhindrar att vi aktivt arbetar för klimatomställning. De måste utgå från en vision av och ha en retorik för hur vi kan lägga om kursen. Detta för att skapa en acceptans och en legitimitet för de nödvändiga förändringarna. Viktiga steg är att ha omvandling till hållbarhet och inte ekonomisk tillväxt som mål i samhållet samt att göra sig fri från beroende av kol och andra fossila bränslen samt mycket annat.
Det ska sammantaget skapas en ”ny svensk modell” med goda exempel på klimatomställning som får efterföljare ute i världen.

Författare: Billy Larsson och Nils-Erik Helmer.
Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 15 och 163:

Motion 314: Satsa på elbilar och utveckla den infrastruktur som behövs.

Vi anser att elbilen har potential att göra bilismen hållbar.  Den kräver dock en hel del infrastruktur.

I Sverige står transportsektorn för nästan en fjärdedel av den totala energikonsumtionen och 93 % av den sektorn utgörs av fossil energi. Genom att helhjärtat stödja en snabb introduktion av eldrift i nya bilar kan resan mot en fossilfri fordonsflotta ta ett stort kliv i rätt riktning. Det finns redan idag elbilar som är konkurrenskraftiga, i synnerhet hybrider och elbilar som används för pendlingsresor. Det som däremot saknas är en utbyggd infrastruktur för laddning i hemmet. För alla som bor i flerfamiljshus saknas möjlighet till att ladda bilen över natten. I praktiken gör det att elbils-ägande oftast upplevs som omöjligt. Vi utestänger därmed ca 60 % av de svenska hushållen från att ’kunna’ välja elbilen som transportlösning.

Ska vi ha minsta möjlighet att uppnå målet fossilfritt transportsystem till 2030 måste vår riksdag fatta beslut om att satsa på elbilar och skapa den infrastruktur som behövs. Mera konkret vill vi att Klimatriksdagen föreslår våra folkvalda att ta beslut om följande punkter och genast genomföra de åtgärder det innebär:

• Fatta principbeslut om att snarast bygga upp infrastruktur som gör elbilen till det självklara valet  ( -för att göra det enkelt men radikalt: kopiera Norges elbilspolicy).

• Enas om ett politiskt mål på minst en miljon elbilar år 2020.

• Avsätt en miljard kronor, minst, som grundplåt för att införa avdragsrätt för investeringar i den infrastruktur som krävs för att möjliggöra laddning av elbil i anslutning till boendet. Detta ska gälla både offentliga och privata fastighetsägare. Här kan kommuner, bostadsföretag, bostadsföreningar och företag söka bidrag till laddningsstolpar och elbilspooler.

• Anpassa Byggnormen så att inte cyklister (studenter) tvingas subventionera andras parkeringsplatser.

• I ett inledningsskede: Befria elbilar från moms, registreringsskatt, fordonsskatt, trängselskatt samt väg- och parkeringsavgifter. Justera sedan så att inte det blir för trångt eller kollektivtrafiken missgynnas.

• Sänk eller ta bort förmånsvärdet för eldrivna företagsbilar. (Motivering: Företag, även bönder, som köper elbil måste i deklarationen ta upp en viss del av bilens värde som personlig förmån som beskattas. Om detta är lågt så ökar elbilsköpen mycket.)

• 25 procents kontantstöd, upp till max 60 000 kronor, vid köp av elbil och plugin-hybrider.

• Koordinera med övriga Nordiska länders elbilspolicys.

• Se Sverige som testområde för marknadsintroduktion, infrastrukturuppbyggnad och brukande. Ta eventuellt hjälp av Norges oljefond för detta.

• När tjänstebilar ändå subventioneras bör villkoren kunna vara sådana att man väljer elbil i stället.

• Fasa dessutom ut fossildriven fordonstrafik med högre skatter

• Förbjud reklam för vanliga fossildrivna bilar

Förklaringar, överväganden och motiveringar

Vinnova sammanställde 2010 rapporten ”Ladda för nya marknader” som visade att

• en miljon bilar (var fjärde bil) är inget problem för vårt elnät! Det behövs ungefär 4 terawattimmar för att förse en miljon elbilar med kraft. Mindre än 3 procent av Sveriges totala energiproduktion.

• Belastning av elnätet vid laddningen blir mellan 1,9–2,6 procent vid jämn fördelning under dygnet. Om 75 procent av laddningen sker nattetid så är belastningen mindre än 1 procent.

• Sverige har goda förutsättningar för att vara testmarknad och brukarland, eftersom vi har utbyggd infrastruktur av motorvärmare och stor tjänstebilsmarknad. Det krävs dock omfattande satsningar på nationell och kommunal nivå för att komma ifatt Danmark, Norge och flertalet andra större EU-länder.

I Norge finns många fördelar med att skaffa och använda elbil. De tillåts köra gräddfil och slipper alla avgifter, t.o.m laddningar är gratis. Dessutom säljs de till överkomligt pris. För 150 000 kr kan man köpa en elbil i Norge. När väl en elbil är köpt så kostar de inget att använda. Därför väljer de som har ’både och’ att helst köra elbilen.

Då det i Norge finns en fungerande policy för att stimulera till investeringar i elbilar så vore det säkert enkelt att bara kopiera delar av konceptet för svenskt vidkommande.

Fördelar med elbil

• Inga utsläpp, det går att återvinna nästan hela bilen och även litiumet i batterierna.
• Tyst gång, men kräver extra uppmärksamhet speciellt i förhållande till gående och cyklister.
• Mindre servicebehov, ingen olja, lite bromsslitage genom motorbromsning.
• Laddningsuttag finns, vanliga motorvärmaruttag, men många fler behövs.
• Perfekt att ladda med solceller, också om strömmen försvinner.
• Finns gratis laddning, t.ex vid Ikea-varuhus.
• Stödjer utbyggnad av vindkraft – ju fler elbilar, ju mer förnyelsebart behövs.
• Effektiv distribution, elenergi behöver ej transporteras, till skillnad från bensin, biogas och andra bränslen. Sverige har ett jättebra utbyggt elnät med trefas över hela landet.
• Effektivare energiomvandling, elbil utnyttjar cirka 90 procent av tillförd energi, jämfört med förbränningsmotorers 15–25 procent.
• Elbilar kan på sikt också drivas av bränsleceller med 0-utsläpp. Då får de längre räckvidd mellan tankningarna och tankningarna går fortare. (Kommentar av Bo G Eriksson)
• Elbilar kan ha svårt att dra släpkärra eller husvagn. Men hybridbilar kan naturligtvis klara även det.
• Kan leda till effektivare sysselsättning, som dessutom upplevs som mer meningsfull.

Nackdelar med elbil

• Priset. Samhällsstöd är absolut nödvändigt under en övergångstid.
• Laddningsmöjligheter, även här bör samhället satsa.
• Räckvidd: bättre batterier kommer säkert och finns det bara laddningsstolpar så är detta redan idag ett mindre problem för de flesta resor.
• Om de är nästan ljudlösa kan de vara svåra att uppmärksamma i trafiken.
• Kan leda till minskad sysselsättning.

Elbilar kräver lika mkt yta som vanliga bilar i städerna. Ger samma ökade risk för den fysiska passivitetens sjukdomar. Samma ökade olycksrisk som för vanliga bilar, ja kanske högre risk pga tyst gång. Drar mer energi än kollektivtrafik, ty: Friktionen järnhjul räls är mkt lägre än gummi asfalt. Elbussar är bättre än elbilar ur ovanstående perspektiv. – Men de bilar som trots allt behövs – kanske en miljon i Sverige, kan man ju överväga eldrift för. (Kommentar av Ulf Flodin)

Tillverka liten elbil: 6 ton CO2. Elmix i Europa: 460 g CO2/kWh, plus en hel del kärnkraft. Elförbrukning elbil: 1,5 kWh/mil, [dvs 700 g CO2/mil och utsläppen för tillverkning motsvarar nästan 10000 mil körning]. Visst ska vi ha elbilar, men i betydligt mindre omfattning än dagens resurs-, energi-, och ytkrävande massbilism. (Kommentar av Johan Erlandsson)

Anm: I Australien ser man det som att solcellsdrivna elbilar kan vara en lösning på detta, som även kraftigt ökar räckvidden.

Elbilen kan göra bilismen hållbar därigenom att den:

• Har mycket effektiv energiförbrukning.
• Är del av lösning på klimatproblemet.
• Ger bättre luft i städerna.
• Eliminerar vårt oljeberoende.
• Minskar trafikbuller
• Stimulerar teknisk utveckling i hållbar riktning
• Kan fulländas med bränsleceller

Författare: Affe Gustafsson, Christian Gertzén, Gunnar Nilsson.

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 65 och 120:

MOTION 313: Intensivkurs med fokus på psykologiska och etiska aspekter av klimatfrågan – för politiker och beslutsfattare inom privat och offentlig verksamhet.

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att vi snarast behöver en intensivutbildning av politiker och beslutfattare inom privat och offentlig verksamhet. Riksdagsledamöterna bör bli först med gå utbildningen, som medborgarna främsta representanter.
Kunskap inom psykologi och etik ger ett viktigt stöd för att kunna ta kloka beslut som lever upp till vårt ansvar gentemot kommande generationer att säkra utvecklingen av ett långsiktigt hållbart samhälle.

Vår hjärna har inte förändrats sedan stenåldern och vi är fortfarande flockdjur samtidigt som omvärldens krav ökat dramatiskt. Även om vår kunskap idag är stor inom en mängd områden så måste vi vara ödmjuka inför naturens komplexitet och våra mentala begränsningar. Vi står nu inför en unik situation i mänsklighetens historia. Den globala uppvärmningen frammanar vårt inbyggda mentala försvarssystem och istället för handling uppstår förnekande, rationaliseringar. Dessa försvarssystem hålls uppe av att de direkta konsekvenserna är svåra att se och de drabbar någon annan – de som lever långt borta nu och de som lever någon gång i framtiden. Och apatin göds av känslan av att det inte spelar någon roll vad det lilla landet Sverige gör och än mindre vad den enskilda individen gör.

Tack vare omfattande modern psykologisk och neuropsykologisk forskning vet idag ganska mycket om basala mentala funktioner och vanliga tankefällor (D. Kahneman, nobelpriset i ekonomi 2002). Här finns värdefull kunskap, som bör ligga till grund för de beslut som ska fattas i frågor som berör det allvarligaste problemet som mänskligheten ställts inför.
Billy Larsson, filosofie doktorn i psykologi med miljöpsykologi som specialitet, har i flera artiklar framhållit nödvändigheten av att se klimatfågan ur ett psykologiskt och etiskt perspektiv (se: Psykologtidningen 2013, nr 9. –>Essä: Hur kan psykologisk kunskap bidra i klimatfrågan samt en debattartikel på SvD:s Brännpunkt: ”Klimatet är ytterst en etisk fråga”)
Genom att utveckla intensivkursen ”Klimatfrågan ur ett psykologiskt och etiskt perspektiv”, primärt för ovan nämnda grupper, skapas bättre möjligheter för att ta kloka beslut med ett etiskt grundperspektiv i frågor om klimat och hållbar utveckling.

Intensivkursen som vi föreslår bör innehålla följande delar:

• Det stora perspektivet. Kort bakgrund om livets utveckling på vår planet och klimatförändringar – 3800 miljoner år ur geologiskt och biologiskt perspektiv.
• Människans grundläggande mentala funktioner och hur dessa inverkar på vår förmåga att fatta bra beslut. Vilka faktorer påverkar när vi rationaliserar vårt eget handlande?
• Det etiska perspektivet. Hur lever vi upp till vårt ansvar gentemot kommande generationer och hur kan vi på bästa sätt bidra till utvecklingen av ett långsiktigt hållbart samhälle?

Kursen bör utformas av en arbetsgrupp i samråd Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).och Etikrådet (Sveriges Psykologförbunds organ för yrkesetiska frågor med både rådgivande och utredande funktion) Gruppen bedömer behovet av ytterligare expertis inom etik och psykologi. Den naturvetenskapliga översikten kan planeras av SMHI och Naturvårdsverket.

Kursen kan även fungera som en introduktion till en mer fördjupad högskoleutbildning (jmf motion 69).

Författare: Bo Franzén och Aina Hagberg för Folk och Frö i Kalmar.

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 104 och 119:

MOTION 312: Minska Sveriges klimatfotavtryck i och utanför landet.

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att Sverige frekvent ska redovisa samt minska Sveriges och svenskars totala bidrag av klimatgaser till atmosfären. Beräkningen ska göras utifrån hela den utsläppsmängd som vår konsumtion åstadkommer både i och utanför Sverige. Så snart lämpliga mätetal och mätprocedurer är etablerade ska årliga minskningsmål införas. Dessa ska mätas och redovisas frekvent.

En generell regel för att ha en god chans att nå ett mål är att målet ska vara mätbart och så konkret som möjligt. Målet att jordens medeltemperatur inte ska stiga mer än två grader behöver brytas ner i mindre mer konkreta delmål för att vi ska lyckas. Denna motion handlar om att sätta upp ett sådant konkret mätbart delmål.

Sveriges och svenskars bidrag av växthusgaser till atmosfären från utsläpp inom Sverige är bara en del av Sveriges och svenskars totala utsläpp. En stor del av de utsläpp som svenskar åstadkommer sker utanför landet genom utsläpp då produkter och tjänster produceras där för svensk konsumtion. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar 2011 sker 65 % av utsläppen från svenskars konsumtion i utlandet. Sverige har en relativt stor skogstillväxt som utgör en kolsänka. Om kolsänkan inkluderas i Sveriges nettoberäkning på utsläpp av växthusgaser kan vi i framtiden nå ett positivt netto.

Kolsänkor är mycket positivt och dessa bör utvecklas och redovisas. Men en kolsänka får aldrig användas som en ursäkt för att inte ta itu med en källa för växthusgaser. Vi bör både kämpa för att minimera utsläppen av växthusgaser och maximera kolsänkorna och snabbt sätta upp tuffa men nåbara mål på årsbasis och på längre tidsperioder.

Detta förslag ålägger Sverige och svenskar en större börda för att minska sin klimatbelastning än vad många andra länder har. Det är rimligt att Sverige och andra rika och högteknologiska länder tar ett större ansvar. Samtidigt som vi arbetar på hemmaplan för att genomföra detta ska vi också bearbeta EU för den här politiken och sedan även i andra internationella sammanhang.
På detta sätt kan Sverige bli ETT FÖREGÅNGSLAND PÅ RIKTIGT i klimatfrågan!

Nu låtsas vi inte om hela konsumtionens påverkan i den officiella statistiken och rider på att tillverkningsindustrin till stor del har flyttat utomlands samt att vi naturligt har vattenkraft!

Författare: Markus Steén och Aina Hagberg för folk och Frö i Kalmar.

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 1, 51:

MOTION 311: Ett bindande klimatpolitiskt åtagande lyft över partipolitiken.

Vi vill att Klimatriksdagen yrkar att Sveriges riksdag antar ett övergripande klimatpolitiskt åtagande som pekar ut riktningen för en snabb omställning till ett hållbart samhälle och lägger grunden för långtgående, radikala men fullt genomförbara åtgärder.

Vad klimatpolitiken idag behöver är handling. Vi har den kunskap vi behöver om klimatförändringarnas förödande effekter på framtida generationers livsbetingelser. Vi vet att vi snabbt måste bromsa utsläppen av växthusgaser till atmosfären.

Ledande politiker måste därför visa att de är djupt oroade, att de har övergripande visioner och en handlingsstrategi för att göra den nödvändiga omställningen. Landets befolkning måste ges en chans att ändra sina konsumtionsvanor i ordnade former och med attraktiva alternativ, och politikerna måste vägleda oss i detta.

Liksom i alla stora samhällsomställningar krävs det några som kan/vågar gå före. Alla kan inte vänta in varandra – då händer ingenting. Sverige har unika goda förutsättningar att ta ledningen i klimatomställningen, med en tradition av starka offentliga system (fjärrvärmeverken till exempel), utvecklad teknologi, innovationsförmåga och hög levnadsstandard.

Ett sådant åtagande bör ha karaktär av en långsiktig överenskommelse, i likhet med budgetreglerna och pensionsöverenskommelsen. Ett beslut som fattas av riksdagen och som utgör ett riktmärke för en långsiktig klimatpolitik på alla nivåer för att börja reducera och på sikt helt få bort växthusgasutsläppen för Sveriges del under de närmaste decennierna. Ett sådant klimatpolitiskt åtagande ska vara styrande för alla politiska majoriteter i riksdagen under många år framåt. Medlen för att uppfylla åtagandet kommer att kunna och få skifta, beroende på politiskt parti, men riktning och ramverk ska vara tydliga.

Politikernas uppgift blir att skapa förutsättningar som gör det möjligt att ta sig ur nuvarande inlåsningar som idag förhindrar att vi aktivt arbetar för klimatomställning. De måste utgår från en vision av och ha en retorik för hur vi kan lägga om kursen. Detta för att skapa en acceptans och en legitimitet för de nödvändiga förändringarna. Viktiga steg är att ha omvandling till hållbarhet och inte ekonomisk tillväxt som mål i samhället samt att göra sig fri från beroende av kol och andra fossila bränslen. Det ska sammantaget skapas en ”ny svensk modell” med goda exempel på klimatomställning som får efterföljare ute i världen.

Våra sammanslagna motioner har inspirerats av Staffan Laestadius bok ”Klimatet och välfärden. Mot en ny svensk modell”. Laestadius granskar bland annat invändningarna avseende ett enskilt lands förutsättningar att gå före i en omställning i klimatvänlig riktning och argumenterar för att hindren för en sådan omställning är överdrivna. Han lägger också fram konkreta förslag hur Sverige skulle kunna bli ett land som genomför en omfattande omställning för att kraftigt minska Sveriges utsläpp av växthusgaser. Laestadius tar även upp hur ett samarbete mellan många politiska partier skulle kunna gynna genomförandet av hans förslag till omställningsprocess.

Mot denna bakgrund kräver vi att en bred riksdagsmajoritet under nästa riksdag antar ett bindande åtagande med en tydlig vision att nå målet nollutsläpp och ett konkret ramverk för att med en fast tidplan genomföra successiva och kraftiga utsläppsminskningar . På detta sätt bidrar vi till att stoppa klimatförändringarna och trygga alla barns och barnbarns framtid. Inget parti inom överenskommelsen riskerar förlora väljare och viktiga beslut kan fattas och genomföras.

Författare: Anika Agebjörn, Karin Wahlgren, Elisabet Strand, Marcela Bravo, Elisabeth Edsjö

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 59 och 147:

Motion 309: Minska emballage och användningen av plastkassar i matvarubutikerna

Vi vill att Klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att de genom skattelättnader och riktat statligt stöd ska stödja att emballage och användning av plastpåsar i matvarubutikerna kraftigt minskas.

För att minska emballaget i mataffärer så föreslår jag att mataffärer ska uppmuntras att göra en strukturförändring enligt följande:

*Dryck hälls up i tappbara kärl.
Glasflaskor skickas hem till hushåll för att tappa upp dryck i.
Samma eller liknande system bör fungera för en mängd livsmedel – linser, flingor, gryn m.m.

*Istället för plastpåsarna i frukt- och grönsaksdisken, som väl mest finns till av hygienskäl, finns en våg som går att tarera, där kunden kan väga upp i medhavd tygkasse.

Detta införs  för all frukt- och grönt för vilket det är praktiskt.

*Liknande system införs för alla varor som inte måste förpackas lufttätt av
hygieniska skäl, som animalier.

Den politiska styrningen för att åstadkomma detta är positiv – skattelättnader för företag som rör sig bort från onödigt emballage.
Staten ger också hjälp att ta fram intelligenta ekologiska tygkassar och glasflaskor som är billiga och ändamålsenliga, samt har medel tillgängliga för att sponsra affärer i att genomföra förändringarna.

Glasflaskor och tygkassar finns att tillgå i affären för en viss lägre summa.
Tillräckligt låg att det inte är en stor kostnad, men tillräckligt hög att folk behåller sina kassar och flaskor.
Plastkassen måste kosta betydligt mer än idag – så länge den är lättillgänglig för 1 kr/st kommer den knappast att fasas ut. Ett minimipris bör finnas. Efter en övergångsperiod bör den försvinna som alternativ.
Glasflaskorna är pantbara för att undvika nedskräpning.  

Motivation: Miljövinsten i att få bort onödiga förpackningar är framförallt en minskning av behov av kartong och plast. Plast, som huvudsakligen tillverkas av klimatpåverkande råolja, kan i bästa fall återvinnas, men hamnar i praktiken ofta i förbränning på grund av sorteringsproblem. Dessa sorteringsproblem kommer ju i sig ofta av den rika floran av emballage, vilken gör en korrekt återvinning krånglig.

I Sverige använder vi ca 720 miljoner plastkassar per år – ca 2 miljoner påsar varje dag.

De senaste rapporterna om en okritisk hantering av plastkassar har visat – förutom att de bidrar till att försämra klimatet – på en enorm belastning av miljön. Detta i form av ren nedskräpning och en påverkan i alla hav. Det marina livet har blivit hårt ansatt av plaster. Stora plastpåsar kväver fåglar, fiskar och däggdjur. Mindre plastbitar finns i magarnas innehåll hos dessa djur och i sådana mängder att djuren svälter ihjäl. Mikroskopiska bitar återfinns på alla nivåer i näringskedjan. Den fulla kemiska effekten med påverkan av bl,a. ftalater och bisfenol A har man bara börjat ana.

Kartong som kommer av en hållbart förvaltad skog är kanske inte dålig för klimatet, men produktionen kräver energi, och det är allmänt önskvärt att minska vårt behov av pappersvaror för att kunna bevara skogarna globalt, då träd är mycket bra på att binda koldioxid.

Författare: David Jacobsson och Inger Rosenberg.

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 121 och 178:

MOTION 308: Skydda kollagret i de svenska skogarna

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att kolsänkor och kollagret i svenska skogar främjas och skyddas för att motverka klimatförändringarna. Minst 20 procent av den svenska produktiva skogsmarken måste få ett långsiktigt skydd, och det övriga skogsbruket behöver präglas mycket mer av kalhyggesfria och miljöanpassade metoder. Sverige behöver utreda klimatkonsekvenserna av skogsbruket och låta slutsatserna sätta skarpa gränser för framtidens uttag av biomassa.

Bakgrund
Skogen har en viktig roll i klimatarbetet. Regeringen och skogsindustrin förespråkar ökad skogsproduktion och en biobaserad samhällsekonomi för att motverka klimatförändringarna. Men hur välgrundade är deras tankar på att använda mer av skogen till biobränslen, lagra kol i pappersmassa, smörknivar och husbyggen samtidigt som man bedriver ett icke ekologiskt hållbart skogsbruk?  De senaste 10 åren har dessutom en rad kritiska röster höjts bland forskare och andra om klimatproblematiken angående produktion av bioenergi (läs t ex John deCiccos sammanfattning av kritiken: https://theenergycollective.com/john-m-decicco/79320/biofuels-and-climate-simple-troubling-view). Summan av bioenergi-utsläppen verkar i vissa fall vara värre än kol (se t ex rapporten ”Dirtier than Coal?”, utgiven av RSPB, Friends of the Earth och Greenpeace i Storbritannien: https://www.rspb.org.uk/Images/biomass_report_tcm9-326672.pdf).

I Skogsvårdslagens portalparagraf jämställs miljömål och produktionsmål men i praktiken innebär det att knappt 4 % av den svenska produktiva skogen idag är skyddad som naturreservat och nationalparker medan över 90 % brukas eller har brukats i enlighet med den svenska skogsbruksmodellen – kalavverkning, markberedning, plantering av gran eller tall, röjning, gallring, gödsling och slutavverkning igen.

Skogen har en annan, mycket värdefullare, roll att fylla om vi ska nå miljömål gällande klimat, biologisk mångfald och funktionella ekosystem.

Klimatberedningen föreslog 2008 att möjliga åtgärder och incitament för skydd av kollager och främjande av kolsänkor skulle utredas (kapitel 17): Klimatberedningen M2007:03
Dessvärre sattes aldrig utredningen i verket. Nu är det dags att återuppta de planerna.

Jordens största kollager är de stora världshaven. Näst efter det kommer gamla naturskogar världen över, däribland vårt nordliga barrskogsbälte. De lagrar väldiga mängder kol som genom sekler blivit en restprodukt av den livgivande processen fotosyntesen.

Kolet i dessa skogar lagras dels i träden som lever i många hundra år och bryts sedan sakta ned till död ved som blir näring till nästa trädgeneration. Men framför allt lagras de stora mängderna kol i marken genom processer som de mykorrhizabildande svamparna i skogen skapar i den symbios de lever i med träden i skogen. Ju äldre en skog är desto mer kol finns lagrat i den. Det betyder att våra skyddade naturreservat är enorma kollager som ser till att hålla koldioxidhalten nere i atmosfären.

NRK (14-01-2014), Ut i naturen: ”Skogen verden glemte”

Den stora motsatsen är de kalhuggna skogarna som i och med kalhuggningen blir koldioxidutsläppare under en lång tid (ca 15-25 år beroende på jordmån). Om de avverkade träden i första hand blivit papper (som har en omloppstid på ca 2 år i snitt innan det blir koldioxid) så tar det ytterligare upp till 10-15 år till för den nya planterade skogen att kompensera för detta utsläpp. När denna tid gått är det snart dags att hugga ner skogarna igen och markens kollager blir återigen koldioxid i atmosfären. Då skogsbruket har så korta omloppstider hinner marken aldrig lagra de stora mängderna kol som gammelskogen gör. Det moderna svenska skogsbruket är alltså en klimatbov snarare än en klimathjälte då våra sista gamla naturskogar som inte skyddats som naturreservat huggs ner.

Klimatförändringarna innebär ökad stress och sårbarhet för skogen och arterna som lever där. Intakta skogsområden står emot och återhämtar sig bättre än fragmenterade områden. Dessa områden ger träden, växterna och djuren bäst möjligheter att sprida sig, anpassa sig och överleva i ett klimat som förändras. Ju större skada vi gör på ursprungliga skogen och den biologiska mångfalden, desto större är risken att klimatförändringarna slår hårdare även mot oss människor.

Åtgärder
Skogen är en viktig länk för motverka klimatförändringarna. Kolsänkor och kollagret i svenska naturskogar måste främjas och skyddas. Incitament för ett skydd av kollager måste utredas och tillämpas. Forskning om skogsbrukets klimateffekter måste beaktas. För att nå en jämställdhet enligt skogsvårdslagens portalparagraf, göra allra största nytta för klimatarbetet samt möjliggöra att nationella miljömål och internationella miljöavtal ros i hamn ska skogsbruket i Sverige ställa om på följande sätt:

* Minst 20 procent av den produktiva skogsmarken skyddas långsiktigt.
Enligt ledande naturvårdsforskning måste 20 procent skyddas för att vi överhuvudtaget ska ha någon rimlig chans att långsiktigt kunna bevara de djur och växter som lever i våra skogar. Alla kvarvarande gammelskogar och andra skogar med höga naturvärden måste skyddas långsiktigt. Det är dessa skogar som har störst andel kol lagrat i marken.

* Det övriga skogsbruket behöver präglas mycket mer av kalhyggesfria och miljöanpassade skogsbruksmetoder.
Kalavverkning, som brukar följas av markberedning, exponerar skogsmarken där det lagrade kolet frigörs som koldioxid till atmosfären. Dessa skogsbruksmetoder måste anpassas och ställas om till ett alternativt skogsbruk i form av kalhyggesfria och miljövänligare skogsbruksmetoder. Då har skogsmarken fortfarande ett trädkrontak. Därmed kan kolet fortsätta att lagras i skogsmarken istället för att hamna i atmosfären. Denna typ av skogsbruk är också mer skonsam mot skogens ekosystem jämfört med kalhyggesskogsbruk. Hänsyn tas till mark, vatten, biologisk mångfald och klimat. Skogens mångfald av djur och växter har större möjligheter att leva kvar, till exempel klarar sig hänglavar bättre, mykorrhizabildande svampar överlever och ett flertal av de fåglar som bor i skogen kan leva kvar.

* Sverige behöver utreda klimatkonsekvenserna av skogsbruket och låta slutsatserna sätta skarpa gränser för framtidens uttag av biomassa. Osäkerheterna kring utsläppen i samband med skogsbruket är fortfarande stora. Sverige måste vara berett att låta klimatomställningen prägla skogsbruket. Skogens resurser ska användas uthålligt, både ekonomiskt och ekologiskt. Samtidigt bör en större andel av träråvarorna förvaltas som långsiktiga kollager såsom byggnadsvirke istället för kortlivade saker som papper och biobränsle.

Med ovanstående princip kommer klimatarbetet att främjas, de nationella miljömålen för ”Levande skogar” och ”Ett rikt växt- och djurliv” inklusive de internationella miljöåtagandena Sverige undertecknat att uppnås. På detta sätt kan vi också vara en god förebild i världen och visa att vi tar miljöfrågorna på allvar, att det handlar om klimatet, biologiska mångfalden, ekosystemen och framför allt framtidsfrågorna för våra kommande generationer.

Författare: Sebastian Kirppu, Amanda Tas, Mikael von Knorring.

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

Detta är ett resultat av sammanslagningen av motionerna 38 och 92:

MOTION 307: Klimatmärkning av livsmedel

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att en klimatmärkning av livsmedel bör lagstadgas. Detta bör ges högsta prioritet och ske så snart som möjligt.

Framställning och transport av livsmedel förorsakar en betydande del av utsläppen av klimatpåverkande gaser. I Sverige kommer ungefär en fjärdedel av utsläppen av växthusgaser från mat. Stora skillnader föreligger dock mellan olika livsmedel, även inom samma ”kategori” (exempelvis potatis och ris). Som konsument är det inte möjligt att kunna ta informerade beslut om vilket val som är bäst. Inom restaurangbranschen kan man ibland se lovvärda initiativ till klimatmärkning, något som borde spridas väsentligt.

Konsumenter bör få hjälp att välja ”klimatsmarta” livsmedel genom att sammanfattande information finns på förpackningen, på motsvarande sätt som närings- och energiinnehåll anges. Förslagsvis anges mängden koldioxidekvivalenter per viktenhet av livsmedlet. Förslagsvis uppdras åt lämplig myndighet att sammanställa grundläggande beräkningsdata och bygga upp en databas av sådana (jämför med den databas som livsmedelsverket har för näringsinnehåll av olika livsmedel). Data ska vara baserade på vetenskapliga beräkningar. En applikation för beräkning tas fram. I applikationen kan sedan varje producent gå in och klicka i vilka schablonvärden som gäller för just dennes produktion och få fram ett”klimatpåverkansvärde” för respektive produkt.

Att myndigheter tar fram rådata gör att varje enskild producent inte ska behöva bygga upp en hel vetenskap för att kunna beräkna klimatpåverkan från sina produkter. Däremot är det producenten själv som behöver veta hur mycket åkern har plöjts eller hur stor bränsleförbrukningen på fiskebåten är – värden som borde vara kända (även av ekonomiska skäl), eller möjliga att ta reda på. Applikationen ska vara lätt att använda, och som användare ska det finnas olika kategorier att välja och olika alternativ under respektive kategori. Den som levererar en produkt till en butik ska vara den som ansvarar för märkningen på förpackningen, på samma sätt som den ansvarar för övrig märkning. Det inses att det kan vara mycket information som ska rymmas, men märkningen bör vara enkel och bara omfatta en symbol och en siffra.

Författare: Naturskyddsföreningen Linköping tillsammans med Nils E Eriksson

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.