Motion 145: Levande landsbygd och hållbar livsmedelsproduktion

MOTION 145: Levande landsbygd och hållbar livsmedelsproduktion.

Vi vill att klimatriksdagen ska framföra till Sveriges folkvalda och andra berörda att Sverige
investerar i en levande landsbygd som kan bidra till lösning av klimatproblemen samtidig som
man kan försäkra sig om vår framtida hållbara livsmedelsproduktion. Detta kräver att många bor
och verkar på landsbygden. ´
För att åstadkomma detta krävs en helt ny landsbygdspolitik som bla inkluderar följande:
– återinföra brukarplikten för jordbruksmark för att motverka spekulation i mark och säkerställa
jord för matproduktion.
– lägga om skattesystemet så att resurser som produceras lokalt kan användas i regionen för att
säkerställa god tillgång till samhällsservice på landsbygden så folk vill bo där.
– använda kapital i pensionsfonder för en hållbar klimatsmart rättvis omställning på landsbygden
och speciellt inom jordbruk, som exempelvis görs i Danmark.

Bakgrund:
Att kunna producera tillräckligt med näringsrik mat för världens växande befolkning i en tid av
klimatförändring är en av vår tids största utmaningar.

Rätten att odla vår egen basmat och förvalta landets naturresurser på ett hållbart sätt är central.
Vi har förlorat upp emot 75 % av vår självförsörjningsgrad sedan systemskiftet för 20 år sedan.
Vi ska sträva efter 100 % självförsörjning – något som är svårt idag då jordbrukspolitiken styrs
helt och hållet, och naturresurserna till stor del, från EU och WTO.
Mycket av våra importerade livsmedel och foder produceras av industriellt jordbruk som är helt
beroende av fossilbränsle för långväga transporter, konstgödsel, bevattning, bekämpningsmedel
och hybrid, ofta genmodifierat, utsäde. Detta jordbruk släpper inte bara ut mycket växthusgaser
(både från användning av fossilt bränsle och i form av lustgas från marken och metangas från
djur), det utarmar också jorden och förstör dess kapacitet att lagra koldioxid. Det blir en
dubblerad negativ påverkan på klimatet. Detta gäller också industrijordbruk i Sverige.
Denna import av industrijordbruksprodukter är också djupt orättvis mot fattiga människor i andra
länder som förlorar möjligheten att producera den mat de behöver för egen konsumtion. Det svenska beroendet av importerade livsmedel och foder från andra kontinenter måste därför
stoppas. De länder som producerar för oss behöver sin egen jordbruksmark och matproduktion.
Detta är inte enbart en klimatfråga utan även en fördelningsfråga och en fråga om mänskliga
rättigheter.

Till skillnad från industrijordbruk kan småbruk bedrivas på ett sätt som är anpassat till lokala
förhållanden med effektiva kretslopp för återanvändning av ändliga resurser och restaurering av
mark så att den bättre kan lagra kol och näringsämnen. Därmed minskar behovet av
energikrävande insatser och transporter. Ett sådant jordbruk är kunskaps- och arbetsintensivt,
dvs det kräver många engagerade småbrukare som lever och verkar på landsbygden.

I Sverige beskrivs landgrabbing som något som drabbar kontinenter i Syd. Men idag debatteras i
vårt närområde också konsekvenserna för framför allt de östeuropeiska länderna där företag från
Västeuropa, Kina och USA tränger undan lokal befolkning för exploatering av naturresurser och
åkermark. Även områden i Västeuropa drabbas – så också i Sverige som en följd av den
lagstiftning riksdagen beslutade att ansluta sig till för drygt 20år sedan.
Det mest kända exemplet idag är hur gruvbolag exploaterar och spekulerar i mark och berggrund
vilket lokalt innebär stora konsekvenser för de gröna näringarna. Lokalt förloras en naturresurs
samtidigt som skatter och vinster försvinner ur regionen. Exploatering sker inom jord- och
skogsbruk likväl som i energisektorn grundat på samma lagstiftning. Konsekvenserna i form av
avbefolkning är redan idag tydliga i norra Sverige men sprider sig över hela landsbygden.
Även i städerna får spekulationsintressena alltmer utrymme på invånarnas bekostnad. Det
offentliga rummet ockuperas av ohållbara transportsystem. Rätten till arbete, bostad och
grönområden i staden sätts på undantag.
I staden och på landet behövs en gemensam kamp som hindrar spekulationsekonomin från att ta
över den gemensamma välfärden och våra naturresurser. En kamp som förenar motstånd med
praktisk förändring här och nu.
Landsbygdsbefolkningens inflytande stärks av demokratisk ekonomisk organisering som ökar
makten över naturbruket och dess vidareförädling. I städerna är stadsodling och organisering för
matdistribution som stärker matsuveränitet ett bidrag för att bygga en rörelse för omställning till
hållbarhet. Direkt samverkan mellan producenter och konsumenter på landet och i staden är ett
viktigt inslag för att bygga en solidarisk ekonomi.
Vi kräver en rättvis omställning till ett fossilfritt hållbart naturbruk och livsmedelsindustri. En
sådan omställning ger meningsfulla jobb som behövs inom byggande, transporter, energi,
varuproduktion, gruvnäring, jordbruk, fiske och skogsbruk. För detta behövs omfattande
offentliga investeringar och omläggning till ett hållbart rättvist skattesystem.

Författare: Jörgen Leufstedt och Torgny Östling.

 

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

1 tanke kring ”Motion 145: Levande landsbygd och hållbar livsmedelsproduktion

  1. David Jacobsson

    Gillar tanken bakom brukarplikten!
    Kan ni ge ett exempel på hur skattesystemet som gör att ”resurser som produceras lokalt kan användas i regionen” skulle fungera – ex.vis för en större äppelodling som går med bra vinst?

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *