Motion 27: Säkra priserna i elcertifikatsystemet

MOTION 27: Säkra priserna i elcertifikatsystemet

De flesta länder där vindkraften byggs ut snabbt använder en eller annan form av inmatningstariffer, det vill säga ett fast pris under ett bestämt antal år som garanterar att de som investerat i vindkraft får tillbaka sina pengar. Det är en rimlig princip.


Sverige har, utan sedvanlig remissprövning, infört ett system med elcertifikat, där priserna kan variera från noll till ett okänt antal kronor, beroende på tillgång och efterfrågan på den speciella marknad som skapats för dessa certifikat. Detta trots att de internationella jämförelser som gjorts tydligt visade att ett system med fasta inmatningstariffer är både effektivare och billigare.

Under de första åren med elcertifikatsystemet fanns ett golvpris, som säkerhet för de som redan investerat i kraftverk som producerar förnybar energi, som därefter togs bort. Till en början var certifikatpriserna oväntat höga, vilket skapat en falsk trygghet hos dem som investerat i vindkraft, och inte gett dem någon anledning att ifrågasätta systemet. Sedan början av 2012 har certifikatpriserna sjunkit, samtidigt som elpriserna på Nordpool, som styrs av nederbördsmängd och den tekniska tillgängligheten hos kärnkraften, samtidigt varit osedvanligt låga.
Följden av detta har blivit att de som investerat i vindkraft inte får ekonomin att gå ihop under detta år. Kostnaderna för räntor, amorteringar, drift och underhåll är högre än de intäkter som kommer från försäljning av el och certifikat. Det leder i sin tur till att inga mindre aktörer, som lokalt ägda vindbolag och lantbrukare, kommer att våga investera i vindkraft i framtiden.

Vindkraftens ekonomi styrs av tre variabler som kan variera mycket kraftigt mellan olika år, vindens energiinnehåll, elpriser och certifikatpriser. Systemet med elcertifikat är konstruerat för att priserna ska sjunka när utbyggnaden ökar, dvs. så att de som investerar för att skapa ett hållbart energisystem straffas ju duktigare de är. Med de kvoter som ingår i systemet begränsas mängden förnybar energi som kan få stöd av systemet.
En tänkbar tanke bakom detta kan ha varit att begränsa utbyggnaden av förnybar energi till en nivå så att den inte kan ersätta kärnkraften. Det är nog heller ingen slump att systemet utarbetats av en högt uppsatt direktör på Vattenfall, ett bolag som har intresse av detta. Ett i stort sett identiskt kvotsystem användes på sin tid för att begränsa mjölkproduktionen inom lantbruket.

Att byta stödsystem till ett med fasta inmatningstariffer är ingen bra lösning, eftersom det kommer att skapa en osäkerhet om framtida villkor som leder till att inga investeringar görs. Den politiken fick vi nog av på 1990-talet. Däremot kan elcertifikatsystemet modifieras, så att de som investerar i vindkraft och andra förnybara energikällor, för att bidra till omställningen av energisystemet, inte ska riskera att förlora sina pengar, och tvingas skjuta till egna pengar för att få ekonomin att gå ihop.

Osäkerheten och de ekonomiska riskerna med certifikatsystemet kan minska betydligt om man sätter ett golv för certifikatpriserna. Det golvet kan sättas till 250 kronor/certifikat (vilket motsvarar 25 öre/kWh). Marknaden fungerar fortsatt som nu, men om priset är lägre än golvet, går staten in och betalar mellanskillnaden. Samtidigt bör förstås även ett tak införas, på 50 öre/kWh. Om certifikatpriserna stiger över den nivån, tar staten in det belopp som är högre än 50 öre. På sikt kan det ena då ta ut det andra.

När det blåser sjunker elpriserna, tack vare den el som då kommer från vindkraften. Vindkraften sänker alltså konsumenternas elräkningar. Då sjunker tyvärr också ersättningen till vindkraftsägarna. De eventuella merkostnader som skapas om ett golv införs för certifikatpriserna, kompenseras mer än väl av sänkta konsumentpriser på el, om utbyggnaden fortsätter. Utan golv riskerar utbyggnaden att tvärstanna, samtidigt som många av dem som investerat i vindkraftverk, för att bidra till den omställning av energisystemet som riksdagen beslutat om, kommer att gå i konkurs eller tvingas sälja sina kraftverk till stora kapitalstarka bolag.

Efter omregleringen av elmarknaden har kraftbolagen övergått från teknisk till finansiell ingenjörskonst. Denna ”konst” har lett till en global finanskris. Nu när elcertifikatsystemet, som är ett exempel på denna finansiella ingenjörskonst, efter bara några år slutat att fungera på ett rimligt sätt, bör det snarast repareras, precis som ett kraftverk som fått tekniska problem.
 
Vi yrkar därför att Klimatriksdagen framför till våra riksdagspartier att
Elcertifikatsystemet reformeras så
a) att det sätts ett golvpris (en lägsta av staten garanterad ersättning) på 250 kr per certifikat
b) att det sätts ett takpris på 500 kr per certifikat (där överskjutande belopp går till staten)
c) att en statlig fond för att hantera och balansera dess under- och överskott skapas
d) att dessa åtgärder vidtas så snabbt som det är tekniskt och juridiskt möjligt, eller med retroaktivverkan om det visar sig krävas en långdragen process, för att hålla dem som investerat i den av staten förordade omställningen till ett förnybart energisystem skadelösa.


Författare:

Affe Gustafsson och Tore Wizelius

 

Vad tycker du? Kommentera förslaget här nedanför!

Klicka här för att skriva ut sidan.

Läs mer om motionerna här.

1 tanke kring ”Motion 27: Säkra priserna i elcertifikatsystemet

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *