Efter Warszawa – Behovet av en klimatopinion

av Andreas Axelsson

Det är nästan lite surrealistiskt att vara med på FNs klimatförhandlingar. För andra året i rad var jag med som deltagare i KFUMs internationella delegation på detta gigantiska arrangemang. Det skriande behovet av framsteg står ofta i skarp kontrast till de faktiska förhandlingsframgångarna. En mekanism för att hantera Loss and Damage, skadorna av klimatförändringarna är visserligen en ytterst viktig funktion men är fortfarande verkningslös utan tillräcklig finansiering och faktiska utsläppsbegränsningar. Givetvis ska vi ha tålamod med en process där i stort sett alla världens länder ska komma fram till en gemensam strategi för att minska koldioxidutsläppen, men tiden är dyrbar och stegen framåt är för små.

Energin och inspirationen lyser för nuvarande med sin frånvaro från världens, framförallt, industrialiserade länder. Energi står däremot att finna i klimatrörelsen. Det är en fascinerande känsla att jobba sida vid sida med människor från hela världen med samma syfte och mål. Även om frustrationen är påtaglig är envisheten och innovationskraften så mycket större! Den är förenande över nations- och generationsgränserna.

Media rapporterade, knappt. Att ladda mobilen på natten framstår som betydligt farligare än några avlägsna, mysteriska klimatförändringar. Och visst, som människor har vi svårt att hantera avlägsna hot, eller varningar om framtida hot. Det är helt enkelt för abstrakt och utan en direkt känsla eller påtagliga tecken på fara så har vi svårt att ta till kraft och agera. Men när FNs klimatförhandlingar, COP19, ett möte som var tänkt att lägga grunden för ett nytt bindande avtal i Paris 2015- att gälla från och med 2020, visar på en nästan paralyserad förmåga att åstadkomma framsteg är det lätt att ge hän för impulsen, att klimatförändringar det är nog inte så farligt ändå. Inget kunde vara mindre sant.

Även om den fruktansvärda tyfonen som drog in över Filippinerna och lämnade efter sig miljontals människor på flykt och en humanitär katastrof, inte direkt kan härledas ur klimatförändringar så vet vi att extrema vädermönster likt detta kommer att bli allt vanligare när medeltemperaturen ökar till följd av våra konstant ökande utsläpp av växthusgaser.

Efter mitt andra internationella klimatmöte framstår det som allt tydligare att inget kommer att hända på den politiska nivån utan att våra beslutsfattare får påtryckningar från sina befolkningar. Där måste helt enkelt finnas en stark opinion som bryr sig om klimatet och som kräver handling. Så länge det inte kostar röster att negligera klimatfrågan kommer den att befinna sig i skymundan på de politiska agendorna. Det är därför det är så oerhört viktigt att vi, folket, visar att vi bryr oss och att vi inte tänker ge oss förrän det fattas riktiga och ansvarsfulla beslut baserade på den forskning och vetenskap som idag förutspår en allt varmare framtid. Klimatriksdagen är ett perfekt tillfälle att visa att denna opinion existerar och att folket bryr sig i solidaritet med kommande generationer, om vår gemensamma framtid. Det är hög tid för en stark klimatopinion att kräva ansvarsfull handling från våra beslutsfattare.