Anders Wijkman, författare och debattör ska tala på Klimatriksdagens avslutande dag, söndagen. Nedan följer en intervju och artikel av Anika Agebjörn.

Foto: Vibeke Aronsson

Den moderna människan lever långt över de av naturen givna gränserna. Riskerna är överhängande, inte bara för ett varmare klimat, utan också för kollapser i flera för vår överlevnad avgörande ekosystem. Haven fiskas ut, färskvatten blir en bristvara, jordbruksmark ödeläggs, oljan blir en allt knappare resurs.

Det som händer är illa nog. Men ännu värre är att inget av detta syns i ekonomisk redovisning eller hanteras i ekonomisk planering. Tvärtom, utfiskade hav och nedhuggna skogar dyker upp som plusposter i BNP.

– Vi har en ekonomisk modell som tar naturresurserna för givna och som inte gör någon skillnad på finanskapital och naturens resurser. Och tillväxten är fortfarande en helig ko, du får kritik från alla håll om du ifrågasätter den.

Det säger Anders Wijkman, som kommer att tala på klimatriksdagens avslutande dag, söndag 8 juni. Han ska tala om en studie han gjort för MISTRA om en ”grön inkluderande ekonomi” och som, som han säger, är en skarp kritik av den neo-klassiska ekonomiska teorin.

2011 gav han, tillsammans med Johan Rockström, ut boken Den stora förnekelsen. Där ger de, för första gången på svenska, en helhetsbild av de accelererande miljö- och klimatkriserna, hur de samspelar och det lama politiska svaret på dem. Några år senare kom en uppföljande bok, ”Bankrupting Nature” .

– Jag är förbluffad över att vi ännu inte har förstått att det finns gränser. Med så mycket folk, och så mycket köpkraft på en så liten planet, att det inte kan gå särskilt länge. Det finns en ovilja att prata om detta som förvånar mig, säger Anders Wijkman.

En gåta
Det är en gåta, skriver Wijkman, att vi inte lyssnar mer på varningarna från alla naturvetare, bland dem många nobelpristagare. Istället låter vi konventionella ekonomer dominera beslutsfattandet.

På område efter område visar de två författarna hur kortsiktiga beslut och en politik som sätter materiell tillväxt före allt annat utarmar och hotar utradera knappa resursbaser. Jordbruket är ett exempel. Att föda jordens växande befolkning i ett varmare klimat är troligen den svåraste utmaning vi står inför, skriver de. 1970-talets gröna revolution i Asien lyckades på kort sikt men har i ett längre perspektiv lämnat efter sig sjunkande grundvattennivåer, utarmade jordar och stort läckage av kemikalier. En ny grön revolution måste vara miljömässigt hållbar.

Energiförsörjningen är ett annat kritiskt område. Rockström och Wijkman beskriver vältaligt den korta nådatid i mänsklighetens historia som den billiga oljan har gett oss. Råoljan har skämt bort oss. Den är i själva verket hemligheten bakom vår höga levnadsstandard. Men nu är den tiden förbi. ”Peak oil” är en av de kritiska framtidsfrågor som i den svenska politiska debatten blivit en icke-fråga. Det är den punkt då den totala produktionen av råolja börjar minska, och den är enligt många tunga bedömare inte långt borta.

Ekonomiskt systemfel
På lång sikt kan energifrågan lösas, skriver de. Solenergi, vind, vatten och vågor räcker mer än väl för mänsklighetens behov. Men på kort sikt ser det mera dystert ut. Omställningen tar tid, minst 20 år, och vi har kommit igång för sent. Risken för en energikris är uppenbar när oljepriserna rusar i höjden. Hur kan vi vara så illa förberedda? undrar Wijkman och Rockström. Det måste vara något fel med ett ekonomiskt system som inte ger oss varningar långt tidigare.

Det är bråttom att ersätta oljan av flera skäl. Klimatfrågan är ett. Om vi ska lyckas hejda den globala uppvärmningen krävs att vi ersätter de fossila bränslena med förnybara. Den bedövande mängd forskning som finns på klimatområdet, och som redovisas i boken, är entydig: Halterna av växthusgaser i atmosfären fortsätter öka, och de ökar allt snabbare. De måste bromsas och det snabbt. Sverige skulle exempelvis behöva vara nere på näst intill nollutsläpp av koldioxid redan år 2020 om vårt bidrag till tvågradersmålet ska klaras när hänsyn tas till u-ländernas behov.

Dagens ekonomiska system bygger på Adam Smiths teorier från 1750-talet, konstaterar Rockström och Wijkman. Smiths utsiktspunkt var hästryggen, hans teorier anpassade till den lokala ekonomin. Idag är läget ett helt annat. Men ekonomerna verkar inte ha uppfattat det. De tror fortfarande att en kombination av tillväxt, innovationer och ny teknik är lösningen. De betraktar också olika typer av resurser som helt utbytbara. Men färskvatten, jordbruksmark, biologisk mångfald och ett stabilt klimat kan inte ersättas med aldrig så mycket pengar.

Anika Agebjörn