Josefina Lundgren Skerk är en ung same och ledamot av sametinget. Men hon är också juridikstudent vid Umeå universitet.

För ungefär ett år sedan var hon deltagare i en spektakulär aktion tillsammans med några andra unga klimatengagerade urfolksrepresentanter då hon i en Greenpeaceexpedition placerade en kapsel med tre miljoner namnunderskrifter mot exploateringen av Arktis, på havets botten, 4000 meter ner under Nordpolens istäcke.

Om samekulturens beroende av miljön och klimatet säger hon:

”Som samisk kvinna lever jag i en kultur med nära band till Arktis. Mycket av våra traditionella marker ligger ovanför polcirkeln och tillhör således Arktis. Jag lever också i en kultur där alla frågor betraktas som miljöfrågor. Miljön rör ju vid alla aspekter av våra liv och omgivningar. Jag är uppväxt med att om jag visar omtanke för naturen, visar jag också omtanke för mig själv och de människor jag älskar. Numera pratar alla mina vänner och släktingar om klimatförändringar. Det är ett ämne som tas upp vid middagen, på festen, i skolan och på jobbet. Vi ser effekten av klimatförändringar och det oroar oss djupt. Renen, viktig för många samer, har svårt att hitta mat i dessa nya förhållanden. Snön har börjat falla innan isen lägger sig, vilket gör isarna svaga och våra vinterlandskap opålitliga. Plötsliga varma perioder har börjat infalla i mitten av vintern.”

Nu kommer hon till Klimatriksdag 2014 för att tala vid invigningen.